två frilansare berättar
När vi bestämde oss för att starta firma tillsammans och börja frilansa var det två skilda personligheter som slog sig ihop. Så här har vi byggt upp ett trygghetssystem inom ramen för vårt bolag.
Den ena halvan av Editor, Ingrid Kindahl, kan intervjua en revisor om komplicerade EU:s redovisningsstandarder och randa en artikel om detta på bara några minuter, utan att någon hittar ett enda faktafel.
– Men jag har aldrig lyckats sortera in mina privata papper i en pärm.
Hemma hos den andra, Annika Rosell, står däremot pärmarna på parad: Betala, Spara/Låna och Pension, alla med flikar och underflikar.
– Dessutom har jag kvar varenda deklaration ända sedan mitt första jobb på 1970-talet.
Hösten 1997 sade vi upp oss från våra chefsjobb inom Bonnierkoncernen för att starta frilansverksamhet tillsammans.
Vi var båda överens om att vi inte slutade våra jobb för att få det sämre. Målet var att få det minst lika bra, fast roligare.
Vi hade båda två arbetat på Privata Affärer och var väl insatta i privatekonomi. Nu skulle vi omsätta våra kunskaper i praktiken, dvs bygga vår egen trygghet. Vi startade ett aktiebolag, Editor Media. Varför vi valde aktiebolagsformen kan du läsa om här.
Första anhalten var att besöka en försäkringsförmedlare för att gå igenom hela skyddsnätet – från Försäkringskassans sjukpenning till (ve och fasa) efterlevandepension, om det värsta skulle hända någon av oss.
Vi var överens om att vårt bolag skulle betala lika höga pensionspremier som om vi hade fortsatt vara anställda och kvar i ITP-planen.
Eftersom det skiljer åtta år mellan oss är Annikas pensionspremier högre än Ingrids. Men det gick att lösa. Vi disponerar samma löneutrymme och för att ingen av oss ska kosta bolaget mer än den andra, kompenserar Annika sin högre pensionspremie genom att sänka lönen med motsvarande kostnad.
När vi skulle välja form för vårt pensionssparande var plötsligt allt vi lärt oss som ekonomijournalister bortblåst. Vi lät rådgivaren välja en fondförsäkring han tyckte var bra och glömde bort hela saken i flera år. Tills vi en dag fick uppdraget att skriva om pensionssparande för företagare. Då insåg vi att vi själva inte visste hur vårt sparande var placerat. Det visade sig att rådgivaren hade placerat pengarna på ett sätt som var bra för honom.
Nu har vi hittat en lösning som passar oss bättre. Vi har en traditionell pensionsförsäkring – en som det inte gör något om man glömmer bort.
Vi insåg också att en sjukförsäkring var nödvändig, eftersom vi som egenföretagare står utanför kollektivavtalets skydd. Suckande skrev vi på pappren – premierna är mycket höga. Försäkringen garanterar att vi kan behålla en del av lönen utöver Försäkringskassans sjukpenning vid långvarig sjukdom. Vi har också kompletterat med en sjukvårdsförsäkring, som ger oss snabb tillgång till vård när vi behöver. Du kan läsa mer om mitt besök här.
Visst – vårt företag har höga kostnader för vår trygghet. Och visst känns det tungt ibland att betala in så mycket pengar varje år till diverse försäkringsbolag. Det kräver att vi drar in ett minimibelopp varje månad och att båda ställer upp på det. Läs mer om hur vi håller sams.
Vi har valt att konstruera ett relativt tätt skyddsnät, men var och en måste naturligtvis själv avgöra hur mycket tryggheten är värd – för en själv och för familjen.
Text: Annika Rosell och Ingrid Kindahl
